En gång till.
And all over again. Det här med en blogg. Jag är själv lite förvirrad och har svårt att ta ställning till fenomenet. Första gången jag provade att skriva en blogg i rent studiesyfte. Att skriva ett examensarbete om bloggar, utan att aldrig ens ha provat på det själv blev förstås omöjligt. Ett och ett halvt år senare har jag genomfört mitt examensarbete, jobbat på en reklambyrå för att sedan, det vill säga nu, avsluta mina studier. Och då är jag tillbaka. Men jag vågar tro att bloggarna idag fortfarande anses som ett fenomen, men man har ändå börjat acceptera dem som en del av vardagen. Som jag skrev i min analys i min uppsats, det ligger hos gemene man någon slags hatkärlek i botten till dessa bloggar. Oavsett är vissa av dem en del i mitt liv, och inspirerar mig dagligen och får mig att fly från en grå november dag till något annat. Något annat liv. Därför kunde jag inte hålla mig borta. Jag begär ingenting och folk får tycka vad de vill om mig. Men det går inte att undgå att bloggen är ett uttryckssätt som får en att döda tid. Och det är precis vad jag gör nu. Med nöje.
